Nyhet 17-11-2021 kl. 13.57
Ingannevas rörflensåker. © Bild: Sanna Saarnio.
I sitt delprojekt Canemure testar Naturresursinstitutet i Finland ett effektivt sätt att minska växthusutsläpp från torvåker och våtmarksodling under Finlands förhållanden. Projektet kommer också att främja marknaderna för våtmarksodlade produkter genom att sammanföra jordbrukare och företag inom sektorn.
De flesta växthusutsläppen från jordbruket kommer från jordmånen. I synnerhet torvåkrarna har en betydande potential för utsläppsminskningar. Upp till 53 procent av jordbruksutsläppen härstammar från torvmarker och omkring 12 procent av vårt lands odlingsmarker är torvmarker.
När torvåkrarna torkas och bearbetas frigörs syre i jordmånen och dikväveoxid och koldioxid frigörs från torv som bryts ner, vilket värmer upp klimatet.
”Utsläppen från torvåkrarna kan kontrolleras genom att minska tillgången till syre i jorden, eftersom torvens nedbrytning sker mycket långsammare i syrefritt tillstånd. I naturliga våtmarker är nedbrytningen av förna och torv långsam, eftersom det är naturligt våta områden”, säger forskaren Sanna Saarnio vid Naturresursinstitutet. ”I praktiken kan förhållanden med låga syrehalter skapas på åkern genom återvätning, det vill säga höjning av vattennivån, till exempel genom justeringsdammar eller täckdiken.”
Våtmarksodling möjliggör jordbruksanvändning av torvåkrar
Vid Naturresursinstitutet studerar man våtmarksodling på frivilliga odlares åkrar i Norra Österbotten som första i Finland i åkerskala, vilket skulle möjliggöra en ekonomisk användning av torvåkrar och minska på deras utsläpp. Det ena försöksfältet används för att odla rörflen och det andra för att odla gräs som foder för produktionsdjur.
Rörflen kan till exempel användas som energiväxt samt strö eller foder för produktionsdjur. Åkrar i våtmarksodling kan också användas för att odla till exempel vide för energianvändning eller odla bär. Av rörflen och vass kan man tillverka växtunderlag som ersätter torvbaserade underlag.
Förutsättningen för våtmarksodling är att vattennivån på åkern kan regleras med dammar eller täckdiken, till exempel under åkerarbeten.
Jordbrukaren Tapani Yrjänä odlar foder på ett växande försöksfält på sin gård. ”Tidigare fick vi inte ordentligt med skörd från åkern. Före försöksverksamheten återdikades en åker som tidigare var en viltåker för att kunna producera grödor på den. Efter dikningen såddes gräs på den. Fältet ger nu foder till våra köttboskap, vilket är särskilt lämpligt för am- och dikor. Skörden kommer att genomföras i mitten av sommaren så att vattennivån sänks under skörden”, säger Yrjänä. ”Det är viktigt att reglera fuktigheten så att grödan kan skördas på fälten och fältets biologiska aktivitet bibehålls.”
Kommersiella möjligheter kartläggs
Våtmarksodling utövas ännu inte utbrett i kommersiell skala i Finland. ”Målet är att hitta ännu bättre marknader och tillämpningsområden för våtmarksgrödor. Det finns större marknadspotential än vad vi tidigare hade kunnat tro”, funderar Saarnio.
”För närvarande kartlägger vi samarbetspartners. Till exempel skulle fröna av kaveldun vara en lämplig råvara för klädesindustrin, och fördomsfria bönder har provat använda kaveldun som en livsmedelsprodukt.”
Det finns redan mer högkvalitativa marknader för våtmarksprodukter i Centraleuropa, varifrån också kan dra lärdomar. Framför allt är användningen av biomassa som byggnadsmaterial ett intressant utvecklingsobjekt.
”Stödsystemet måste också byggas upp kring nya odlingsmetoder. Redan nu finns det jordbruksstöd för kombinerat dränerings- och bevattningssystem, som också kan användas för återvätning av åkrar. Många av de arter som används i våtmarksodling är redan nu berättigade till stöd”, berättar Saarnio.
Installation av brunn för kombinerat dränerings- och bevattningssystem. © Bild: Sanna Saarnio.
Som alternativ att återställa åkern till våtmarksbiotop
Det är också möjligt att återställa en torvåker till en våtmarksbiotop genom återvätning. Förutom klimatfördelarna stödjer åtgärden den biologiska mångfalden och jämnar ut översvämningar. ”Att återställa området till dess naturliga tillstånd skulle vara särskilt lämpligt för redan nedlagda icke-odlingsbara torvåkrar, så verksamheten skulle inte minska den odlade arealen”, påminner Saarnio.
I Finland har ett försök gjorts på Forststyrelsens initiativ för att återställa en torvåker som växtplats för rikkärr. Möjligheterna till återställande borde därför undersökas ytterligare i framtiden.
En ny guide för klimatåtgärder på torvåkrar
Naturresursinstitutet har publicerat en guide för jordbrukare och jordbruksrådgivare om hur torvåkrar återväts för våtmarksodling och för att återställas som myr. ”Med hjälp av guiden kommer man igång, men man behöver förstås titta närmare på vilka grödor som ska odlas och vilka praktiska åtgärder som ska vidtas. Jag hoppas att guiden kommer att väcka intresse för ämnet. Vi kommer att arbeta med en mer detaljerad version av guiden senare under Canemure-projektet”, säger Saarnio.
Dessutom utreder Naturresursinstitutet effekterna av våtmarksodling på växthusutsläppen från torvåkrar.
Mer information:
- forskare Sanna Saarnio, Naturresursinstitutet, sanna.saarnio@luke.fi